en bokmal till kaffet

Bumse & Elof approves of this message.

Min semester börjar lida mot sitt slut, vilket känns bra för jag håller på att klättra på väggarna här hemma. I början av semestern ångrade jag att jag endast tog ut 3 veckor, men nu känns det rättså skönt. Om jag skulle varit ledig en vecka till hade jag nog varit tvungen att åka iväg någonstans.

Jag har haft tre väldigt avkopplande veckor. Det har varit väldigt skönt att få tillbringa lite tid med sig själv och inte stressa upp sig så mycket över andras problem.

Under andra halvan av semestern byggde jag en liten sida åt min kompis Karin där hon kan lägga upp sitt hantverk och sälja. Det var kul att ha ett litet sidoprojekt och jag fick tillfälle att bekanta mig med Umbraco, vilket jag viljat göra väldigt länge.

Sidan som jag byggde heter http://www.karinrask.se. Den är än så länge lite fattig på innehåll, men jag tror att Karin kommer göra något åt det under veckorna som kommer. Snart kommer den blomma med nyheter och väskor och andra saker som man kan titta på. Vänta bara.

Jag träffade Karin i Gävle igår där vi promenerade, fikade och micklade lite med sajten. Det var kul och jag fick en present som visade sig vara en tygkasse. Jag har letat efter en bra tygkasse i flera år, så det passade ju perfekt - med elefanter och allt.

Hurra hurra!

http://www.karinrask.se

Har just avslutat Resident Evil 5 som kändes mer som ett traditionellt FPS än ett skräckspel. De gånger jag blev skrämd kunde räknas på ena handens fingrar, vilket är normalt även för FPS. Ibland händer saker så plötsligt att man hoppar till.

Det betyder inte att RE5 var dåligt på något vis. Tvärt om hade det en trevlig story, mycket splatter och våld, samt en och en annan detalj som gjorde själva spelandet intressant. Ta som exempel att du inte kan skjuta och springa samtidigt. När då horder av zombies kommer springande åt ditt håll, stannar du och skjuter några av dem eller lägger du benen på ryggen?

Jag gillar också att man har ett inventory, vilket begränsar antalet vapen och amunition som man klarar av att bära med sig. Det gör att man måste välja - skall jag ta granatkastaren som jag så sällan hittar amunition till, eller skall jag ta med mig en enkel pistol som jag kan använda som backupvapen när hagelbössan är tom?

De zombies som finns i spelet är kul att döda och man tröttnar liksom aldrig på att skjuta skallen av dem. Bossfajterna är intressanta och har nästan alltid en twist som gör vanligt pepprande ineffektivt, utan man måste hitta bossens svaga punkter.

Spelet är uppdelat i kapitel á 40 minuter, varpå spelet sparas när man har avslutat ett kapitel. Det känns ganska lagom och genomtänkt.

Spelets svagheter låg i storyn som var intressant, men hela tiden mycket ytlig. Det var svårt att hitta något djup eller engagera sig i vad som hände. Fabriksmiljöerna är tråkiga och ibland önskar man sig lite mer variation i själva spelandet.

Betyg: 4/5

Tiden rinner ut. Kan det vara så att ungdomen är slut och man gingo in i mognadens regi? Inte längre kan man skylla på sin ringa ålder varje gång man tar för sig något dumt. Nu skall det bli tid att skaffa hus, barn och hund. Jag vet inte om jag är riktigt redo. Jag har levt min ungdom i ett så lågt tempo och jag inte kan vara säker på om jag är riktigt färdig med den.

Tiden rinner ut. Om man skall ha fem barn är det dags att sätta fart. Det finns bara så många år innan tiden är slut och man skall tvingas leva med resultatet av vad man uppnått fram tills nu. Jag sneglar mot skivsamlingen för att hitta en slags ursäkt av vad jag har åstadkommit under min uppväxt. En tröst över det som jag ändå har samlat på mig. Jag drar mig till minnes alla goda synder som jag synd nog låtit passera.

Snart är det dags att ingå medelåldern. Min mor tror att jag är äldre än vad jag är. För min far kan jag aldrig vara tillräcklig nog. I mitt eget huvud ekar det ensamt och tomt.

Tiden rinner ut.

Denna gång kommer jag rösta Pirat!

1. Piratpartiet har en fråga som de brinner för och som de kommer fokusera på under sitt uppdrag. Det är mycket mer troligt att de lyckas i sitt uppdrag än någon vänsterpartist som påstår att de vill förändra hela världen men kommer att lämna världen lika obekymrad.
2. Politiker är ett yrke som går ut på att prata sig till en post som betalar så bra som möjligt. Jag är övertygad om att många politiker ser EU-parlamentet endast som en löneförhöjning. Piratpartiet har en fråga de vill påverka på Europapolitisk nivå. Deras huvudsyfte med att ställa upp i valet är inte för att de vill tjäna mer pengar. (även om jag antar att de inte tackar nej till det)
3. Piratpartiets fråga är högaktuell för mig som jobbar med IT. Informationsfrihet är demokrati på Internet. Att rösta på Piratpartiet är min största chans att påverka min framtid.

Igår såg jag filmen The day the earth stood still. Jag räknade med ett riktigt bottennapp, men var klart förvånad. Jag kan inget annat än att gå emot opinionen och påstå att det här var ganska spännande.

Ta mig inte fel nu, filmen var skit. Men det fanns några intressanta aspekter i den som fick mig att höja på ögonbrynen.

1. Regissörens tydliga drift med hela genren. Filmen har verkligen med allt standard-mumbo-jumbo, fast på ett extremt vis. Ta exempelvis början av filmen där läkaren hämtas av en delegation av hemliga organisationer som förkortas med tre bokstäver. Mycket underhållande.
2. En hyllning till det obligatoriska “springa i skog och inte veta vad som händer” där man spelar med ljussken och ljud för att uppnå effekter, snarare än datoranimationer. Den härliga meningslösheten när varken huvudpersonerna eller betraktaren vet vart filmen är på väg, känns som att man är tillbaka till scifi b-filmerna.
3. Katastroffilmer är i regel fullständigt ointressanta. Denna katastroffilm har ändå ett viktigt budskap. Den handlar om att vi fan måste skärpa oss. Dessutom gillar jag Klatus fullständiga brist på medmänsklighet. “Om mänskligheten förstör jorden kommer både mänskligheten och jorden dö ut. Om istället mänskligheten utrotas, kommer jorden att överleva.”
4. Amerikaner får sig en rejäl smäll på käften i den här filmen. De kritiseras för att vara korkade och vårdslösa. De får sig också en reminder att de faktiskt inte leder världen, utan att det finns andra i världen som har större inflytande. Försvarsministern som representerar USA i denna saga, bär verkligen upp alla amerikanska brister som finns.
5. Den extrema produktplaceringen är verkligen också ett skämt. Det är hysteriskt hur många märken som lyckas placeras inom så kort tid. Det görs medvetet och med glimten i ögat.

Det är kul att se en sådan här film och det är mycket lätt att missförstå den. Detta handlar inte om att göra världens bästa film. Det handlar inte om skådespeleriet eller om handlingen. Detta är istället en “glimten i ögat”-rulle som berättar att det skall vara roligt att se film, att spela in film och att b-filmsgenren är långt ifrån utdöd.

Betyg: 3/5

“Jag har ont i själen”, sa jag. “Som ett tomt svart hål i maggropen så att jag håller på att falla in i mig själv.”

“Jaha”, sa hon.

När jag kom in i lunchrumet igår så satt LifeOnMarw och pratade om Noise. Det handlade egentligen om musik som bara är ljud och oväsen så jag är inte säker på om diskussionen egentligen handlade om Noise - men det var ett annorlunda forum för just denna obskyra musikgenre.

Tarmvred - Vatten
http://www.youtube.com/watch?v=viP7QDXSARw

Jag umgicks ett tag i kretsar som lyssnar på Noise, och det är minsann en annorlunda skara människor. Mest avdankade synthare som gjort ett seriöst försök att hitta något nytt som inte kan göras mainstream. Det ena bandet värre än det andra, men jag må säga att Tarmvred faktiskt går att lyssna på.

Det gör mig lite nostalgisk att tänka tillbaka på hur jag gled runt i postbilen, handen med en raggarposition överst på ratten, med Vatten dunkande ut i de idylliska villakvarteren runt Stockholm. Ibland varvade jag med Peaches - Fuck the pain away, bara för att reta galla på gamla kärringar och småbarnsföräldrar.

Det var tider det, jävliga tider, men ändå något att minnas tillbaka till.

Noise ledde mig ovetande in på Post-Rockgenren som jag håller så kär. Mycket av det som kallas Mathematical Post-Rock har sin rot i Noise. Lyssnar man på senaste Tarmvredskivan Viva 6581 kan det nästan kännas som att de har inspirerats av Slagsmålsklubben som tillhör en helt annan genre (bitpop). En annan artist som inspirerats av Noise är Cornelius. Senaste skivan har inslag av både kopiatorer och dammsugare som musikinstrument.

http://www.youtube.com/watch?v=uREbZFoO5ZU

- “Det låter som en dammsugare!”
- Jo, men det är en dammsugare som inspirerar!
bokmal.

Resident Evil 5 lyckades slinka ut utan att jag märkte något. Jag har varit alltför upptagen i jobb och… just det, World of Warcraft.

Så, jag är tillbaka i wow-spelandet med någon timme här och någon timme där. Min huvudkaraktär är just nu en druid level 68 och så fort jag når 70 bär det av mot Northrend. Expansionen är inhandlad, installerad och bara väntar på att upplevas.

Spelet har dock förändrats mycket sedan jag spelade det första gången. Det är alldeles för enkelt. Jag kan inte minnas när jag dog senast, utom vid PvP, och är inte ens säker på om det var i Outland. Spelet ger mig ingen utmaning, vilket är väldigt synd, men jag ser fram emot ny grafik och nya quests i expansionen.

Jag har fortfarande Fallout 3 kvar att klara i PS3an. Det är ett väldigt roligt spel, men jag kom av mig lite nu när wow kom på tapeten igen. Kanske att jag återupptar Fallout 3 när jag nått level 80, för jag tror inte att jag kommer ge mig in i raids igen.

Feminin man eller maskulin kvinna. Inte för att det spelar någon roll.